Det närmar sig öppet vatten i Kågefjärden. Det är blandade känslor inför vad som komma skall. Vi får förbereda oss på att vad som helst kan hända. Vi kanske hittar Marcus kropp när vi söker. Kanske någon som inte alls letar hittar honom. Vi kanske aldrig hittar honom.
Hur ska man kunna förbereda sig för det här? Det går inte eftersom känslorna åker berg-och dalbana och det finns inte heller något svar.
Det stora i allt det här är ändå den förlust vi känner. Vi saknar, längtar efter och känner en varm kärlek till Marcus. Det är vad sorg handlar om. Kärlek, saknad och längtan.
I lördags tände vi ljus i Uppsala domkyrka för Marcus. Det kändes så mäktigt och så fint.
