Det har gått fyra månader sedan den 20 januari. På ett sätt är det en lång tid eftersom inget har varit sig likt. Det är ändå en väldigt kort tid om man ser det i ett större sammanhang. Marcus har varit borta från oss i fyra månader men han fanns hos oss i arton år.
Våren går sakta framåt här i norr. Fortfarande kyligt men visst finns det många tecken på att det faktiskt är vår. Det är underligt att årstiderna fortsätter och rullar på, som om inget hade hänt.
